Finns det ett samband mellan det faktum att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och det tilltagande manliga politiska våldet liksom våldet mot kvinnor och det eskalerande manliga våldet i form av skjutningar och sprängningar? Om detta skriver jag en essä i Dagens Arena:

Den framgångsrika svenska jämställdhetspolitiken fyller 50 år. Ändå är mäns våld ett fortsatt problem. Finns det rent av ett samband mellan jämställdheten och våldet?

Sedan Sverige sjösatte världens mest ambitiösa jämställdhetspolitik, i och med instiftandet av delegationen för jämställdhet mellan kvinnor och män den 1 januari 1973, har kvinnors liv och möjligheter förändrats dramatiskt. 

Ett övergripande mål för den svenska jämställdhetspolitiken var att öka kvinnors förvärvsarbetsfrekvens, utan att de skulle behöva välja bort barn och familjeliv. Tack vare en rad politiska reformer, tillsammans med den offentliga sektorns expansion och inte minst (som den aktuella nobelpristagaren i ekonomi Claudia Goldin påpekar) tillgången till p-piller, kunde hundratusentals svenska kvinnor bli yrkesarbetande. Förvärvsfrekvensnivån bland de svenska kvinnorna kom att bli en av de högsta i världen. 

Skillnad i syn på jämställdhet

Dagens jämställda Sverige i blixtbelysning kan se ut så här: kvinnor är anställda inom skola, vård och omsorg, medlemmar i Kommunal och röstar på Socialdemokraterna. Män är lagerarbetare eller lastbilsförare, medlemmar i IF Metall och röstar på Sverigedemokraterna. Det är givetvis en grovkornig bild, om än statistiskt underbyggd, men att vi har en både horisontell och vertikal könsuppdelad arbetsmarknad, liksom en stark politisk könspolarisering, står ändå klart. 

Partipolitiskt står kvinnor och män allt längre ifrån varandra, och skulle idag i praktiken leva i helt olika samhällen om den ena väljargruppen fått styra. Stödet för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna avspeglar den tydligaste könsskillnaden. Medan över hälften av kvinnorna röstar rött, lägger ungefär en tredjedel av männen sin röst på Sverigedemokraterna.

Detsamma gäller dessvärre synen på själva jämställdhetspolitiken. Kvinnor är, av ”naturliga” skäl, mer positiva till jämställdhet, medan drygt hälften av männen anser att jämställdheten har gått för långt. Sverige är bland de tio EU-länder där skillnaderna mellan unga mäns och kvinnors attityder är allra störst, visar en studie av statsvetarna Gefjon Off, Amy Alexander och Nicholas Charron vid Göteborgs universitet.

Vi måste därför på djupet börja umgås med den, kanske självklara, tanken att många män inte vill ha jämställdhet, eller åtminstone vill sätta punkt för den. 

Våld mot kvinnor kan inte förbises

Ett område som inte kan förbises i det kvarhängande ojämställda samhället är våldet, vilket feministiska forskare upprepat lika länge som kvinnoforskningen funnits. Mäns våld mot kvinnor har, i åtminstone trettio år, varit ett av jämställdhetspolitikens prioriterade mål. Givet Sveriges topplacering i EU:s Gender Equality Index, borde vi ha kommit längre, kan tyckas. 

Vid sidan av det direkta våldet mot kvinnor har sambandet mellan maskulinitet och våld i andra formationer (såsom våldsbejakande extremism, gängkriminalitet och jihadism) börjat uppmärksammas, men även våldets koppling till jämställdheten som sådan. 

Ett uttryck för mäns våldsamhet skönjs i antalet skjutningar och sprängdåd, där Sverige, föga smickrande, toppar antalet per capita i Europa. Ukraina och Ryssland undantaget. Det handlar förvisso inte primärt om våld riktat mot kvinnor eller barn (även om vi vet väldigt lite om deras roller inom gängkriminaliteten), men kanske om jämställdhet. 

Författaren och tidigare advokaten Jens Lapidus ställer sig frågan varför just svenska kriminella är så extremt våldsamma. Är den lättkränkta hypermaskuliniteten som odlas inom gängkriminaliteten en protest mot det jämställda samhällets förändrade maskulinitetsideal, där män som inte kan leva upp till normen i stället ger sig hän åt att bli dess motsats? 

I förhållande till den svenska jämställdheten befinner sig lättstötta, aggressiva och våldsamma män långt ifrån en attraktiv och önskvärd manlighet, konstaterar Lapidus. Och med tanke på hur intimt kopplad jämställdheten är med svenskhet, framstår hypermaskuliniteten kanske som det enda tillgängliga alternativet för icke-vita pojkar och unga män som känner sig exkluderade från svenskheten. I ett sådant identitetsmässigt vakuum kan subkulturer av kriminalitet och gangsterrap bli viktiga pusselbitar, menar socialantropologen Anna Hedlund i sin intervjustudie ”Ingen förtjänar att dö”. Så kan ”andra” män åtminstone bli andra slags män.

Lapidus mötte kritik för sin förenklade hypotes, och gängkriminaliteten utgör otvivelaktigt ett globalt narkotika-ekonomiskt komplex. Men att den svenska jämställdheten placerar icke-vita män som på förhand varandes icke-jämställda, är väl belagt inom forskningen. Frågan om hur de sedan reagerar på denna exkludering är förstås knepigare. 

Processer av maskulinitetsskapande

Föreställningar om livet bortom de konventionella samhällsramarna tycks hur som helst ha letat sig utanför gängstrukturen. I ett anekdotiskt, men ändå talande, exempel, noterar Mårten Westberg hur pengar, status, och heder har blivit ett uttalat mål för fler än löst organiserade gängmedlemmar. När mellanstadieklasser i Järva och på Östermalm fick i uppgift att skriva en uppsats på temat ”Mitt liv om 20 år” närde pojkarna i båda klasser ”en-på-tusen-drömmar”, såsom att bli fotbollsproffs och ”skitrik” för att köpa ”lamborghini”, ”privatplan” och ”helikopter”. Flickorna däremot, skilde sig åt, och de i Järvaklassen såg framför sig yrken som läkare, lärare eller åklagare, och fantiserade om ”ett stort växthus dit alla elever kan komma”.

Järvapojkarnas drömmar passar otäckt väl in i gängens föreställda löften. Men den som tror att relationen mellan våld och jämställdhet landar i att icke-vita och ”andra” män med invandrarbakgrund utgör en apart anomali i vårt svenska jämställdhetsbygge, misstar sig. Våldsproblematiken stannar ju tyvärr inte där. 

I ett annat hörn av samhället, sammanstrålar ”gymnazister”, som tröttnat på den organiserade vitmakt-miljön. Här träffas de för att bygga på sitt våldskapital, väl fångat i Mathias Wågs artikel om den högerextrema versionen av filmen ”Fight Club”, som frodas på värmländska gym. Den manliga kroppskulturen har länge varit ett utmärkande drag i den nazistiska och fascistiska miljön, och idag är vältränade manliga kroppar ett viktigt högerextremt redskap för ”att vara redo för att försvara landet, att delta i gatustrider, slagsmål och det kommande raskriget”, skriver mansforskaren Lucas Gottzén i Brå-rapporten ”Män, maskulinitet och våldsbejakande extremism”. 

På makronivå framträder dessa som olika, men sammanflätade, processer av maskulinitetsskapande. Om den förra fångar upp icke-vita mäns reaktioner på segregation, fattigdom, utanförskap, andrafiering och rasojämlikhet, är den senare en förlängning av det mångfasetterade fenomen som går under benämningen ”den vita maskulinitetens kris”. Begreppet skildrar vita mäns svårigheter att hantera förlusten av givna historiska privilegier, som utmanas av det senmoderna samhällets mångfald och tilltagande jämställdhet, där framför allt kvinnor konkurrerar ut de vita männen på flera områden. 

Upplever sig förfördelade

Det finns dessutom skäl att misstänka att dessa separata, om än oklart organiserade, mansrörelser förstärker varandras gravitation mot våldet. Inom forskningen har man uppmärksammat hur i synnerhet politiserade rörelser, såsom militanta islamister och högerextrema miljöer, befäster och sporrar varandra. Jihadister och högerextremister har faktiskt mer gemensamt än de vill tro, hävdar den brittiske kriminologen Simon Cottee. Båda grupperingarna för ett slags krig mot den egna rädslan för svaghet, genom att mäta sina styrkor mot varandra. De präglas också av liknande heteronormativa logiker. Även om våldet riktas mot andra män, är förlegade heterosexuella ideal ett tydligt incitament och rättfärdigande, då motparten utgör ett hot mot ”deras” kvinnor – antingen av hedersideal eller genom det så kallade ”folkutbytet”. 

Utöver grupptillhörigheten är den personliga och känslomässiga drivkraften betydelsefull för att förstå mäns våldsutövande, hävdar psykologen Joanna Lindström i den nyutkomna avhandlingen ”Susceptibility to Violent Extremism: Integrating Personality and Social Psychological Factors”. På individnivå identifierar hon några av de personlighetsdrag och socialpsykologiska faktorer som karaktäriserar till synes väsensskilda våldsamma aktivister och grupperingar, såsom islamister, fotbollssupportrar, Black Lives Matter och ”invandringskritiska” personer. 

En gemensam faktor hos de våldsamma gruppmedlemmarna är den ”gruppbaserade relativa depriveringen”, det vill säga den subjektiva upplevelsen av att vara förfördelad i relation till andra grupper – oberoende om man verkligen ingår i en strukturellt underordnad grupp eller inte. De som ser sig tillhöra en missgynnad grupp kan då se användandet av våld – i glappet mellan de rättigheter eller privilegier de ser sig berättigade till och den nu erfarna verkligheten – som befogat. I kombination med personlighetsdrag som låg grad av ärlighet, ödmjukhet och sårbarhet, blir våldet ett rättfärdigat medel för anhängare till dessa skilda grupper. Då män över lag är mindre äkta och empatiska i sina relationer, är de också mer våldsamma än kvinnor. Därför reagerar inte kvinnor på samma sätt, oavhängigt om de uppfattar sig som strukturellt underprivilegierade eller ej.

Kvinnor med hög lön och utbildning – riskgrupp

Liksom Gottzén påpekar, överlappar det politiskt motiverade våldet, från vänster till höger, också förekomsten av våld i nära relationer. På så vis kan alltså mäns gruppbaserade känsla av förfördelning, stärkt av de sammanflätade och ömsesidigt pådrivande politiska maskulinitetsuttrycken, följas upp av mäns individuella våld mot kvinnor.

Bortom det mer eller mindre organiserade, gruppbaserade och politiserade våldet, visar forskning att den ekonomiska jämställdheten i sig, har en direkt bakslagseffekt för kvinnor inom heterosexuella parrelationer. När de traditionella könsrollerna hotas av kvinnors förbättrade ekonomiska position relativt männens – det vill säga själva kärnan i och målet med jämställdhetspolitiken – ökar samtidigt risken för mäns våldsamhet. Kvinnor med högre utbildning och ekonomisk status än sin partner har därför en överrisk att utsättas för våld i sin relation, visar nationalekonomen Sanna Ericsson i avhandlingen ”Reaching for Equality”. 

Jämställdhetens framgångar verkar, med andra ord, inte omedelbart glädja män, varken som grupp eller som individer. Snarare glider män och kvinnor allt längre ifrån varandra, åtminstone i det offentliga och i siffrornas värld, och kvinnors våldsutsatthet ser ut att öka, i stället för att minska. En förklaring är kanske att jämställdhetspolitiken förvisso har rubbat mäns oinskränkta maktställning, men i övrigt lämnat manligheten tämligen intakt. Visst, för ett antal decennier sedan var män sällan närvarande vid förlossningar och än mindre pappalediga, men att kalla det ett stort framsteg att män umgås med sina barn och diskar efter sig känns ändå lite väl uppgivet efter ett halvt sekel av jämställdhetspolitik.

Kvar dröjer sig dilemmat om hur det utbredda våldet och den exceptionellt framgångsrika jämställdhetspolitiken kan rymmas i samma samhällskropp. Klart är i alla fall att jämställdhetspolitiken inte lyckats komma åt det som konstituerar den hårda kärnan i patriarkatets kvarlevor; det manliga våldet. Men frågorna hopar sig. Vart leder oss en eventuellt positiv korrelation mellan jämställdhet och mäns våld, med den accelererande politiska könspolariseringen och den brutala våldsvågen vi just nu bevittnar, som fond? Är våldet mäns unisona svar på en samhällsutveckling de uppfattar har lämnat dem på efterkälken? Framstår alternativet att med våld rasera det jämställda samhället mer realistiskt än att omorientera sig i en ny verklighet?

Det talas mycket om svenska värderingar och vikten av integration. Just nu har vi att göra med en rad svårintegrerade grupper. Deras gemensamma, utmärkande egenskap stavas maskulinitet.”

• Trans Men Are Men (But Transwomen Are Not Women)
  Filosofen Holly Lawford-Smith förklarar sin syn på kön, genus och transition och varför dessa frågor skiljer sig beroende på om det är män eller kvinnor som transiterar i en könad kulturell värld. Oavsett vad du som läser tänker om frågan så måste kön beaktas i förhållande till trans.
• The Myth of 1968 Thought and the French Intelligentsia
  Idén om de franska teoretikerna – Foucault, Derrida, Lacan m.fl. – har felaktigt kopplats till 1968 som dess radikala intellektuella uttryck, trots att dessa tänkare i stor utsträckning stod vid sidan av – eller var skeptiska till – både student- och arbetarrörelsen.
• My Son is Pregnant, but his Wife had a Miscarriage
  Graviditeten omkodas allt oftare till en könsneutral akt, alltmedan kvinnor står kvar med de biologiska bakslagen.
• Ras, kön och hår
  Katrine Kielos skriver om Michelle Obamas peruk och Hillary Clintons 600 sminktimmar som ett krav för att kunna fokusera på sjukvårdsreformer och politiska budskap. Att handla, tala och tänka är fortfarande villkorat för kvinnor, om än på olika sätt för svarta och vita.
• Sluta hylla tvärvetenskapen!
  Få ord har så positiv laddning i akademin som tvärvetenskap. Man ser framför sig hur gränsöverskridande samarbeten ger goda förutsättningar att närma sig sanningen och hitta lösningar på de många, stora och svåra problem som världen står inför.
• What intersectionality isn’t
  Filosofen Holly Lawford-Smith förklarar varför begreppet intersektionalitet blev ett samlingsord för alla typer av förtryck och ofta missförstått. Hon tar sin utgångspunkt i definitioner av feminism och visar hur feminister till slut blir ansvariga för hela världens olyckor och förtryck genom ett missförstått intersektionellt perspektiv.
• Yttrandefriheten och förtalslagstiftningen
  Forskaren Tobias Hübinette namngav den man som står åtalad för att ha planerat att förgifta publik och artister på Eurovisionsfinalen i Rotterdam 2020 och hans far på sin blogg. Nu kräver de att han tar ned alla inlägg, ber om ursäkt och betalar skadestånd på 170 000 kronor. Den svenska förtalslagstiftningen i ett nötskal.
• ‘Men seem to make life for women worse’: single US women share the woes of dating in 2025
  Varför har amerikanska kvinnor gett upp hoppet om män?
• Akademisk frihet i praktiken?
  Jag hade egentligen inte tänkt att skriva om detta fall offentligt, men efter att företrädare för min avdelning gått ut med ett slags dementi ser jag mig nödgad att säga några ord om händelseförloppet.
• Hot mot den akademiska friheten måste tas på allvar
  Skriver tillsammans med Tobias Hübinette om vad universiteten konkret kan göra för att åtgärda inskränkningar i den akademiska friheten. Det handlar bland annat om att upprätta kollegiala fora där frågan tas på allvar.
• Pluskvinnan Dufvenius och Wollters kalsonger
  Att det ens är möjligt att presentera utbredd porrkonsumtion, gaslighting och systematisk otrohet som ett könsneutralt sjukdomstillstånd får en att förstå vad år av hemmafruideal och soft girls har gjort med oss.
• Violence and the Left
  Filosofen Jacob Abolafia problematiserar våldets betydelse i vänsterns revolutionsromantik. Vad ska komma efter? Varför finns det tendenser inom vänstern att hemfalla åt manliga revolutionära ideal med tillhörande idolisering av män och överseende med deras våldsamhet?
• How to understand the politics of war in Israel
  Det är ett misstag att tro att Benjamin Netanyahu är ensam ansvarig för Israels folkmord eller att hans avgång skulle få ett slut på det, skriver Asaf Yakir från Standing Together. För att vinna stöd för kriget har han mobiliserat stora delar av det israeliska samhället, från liberaler till extremhögern.
• Chegas framgångar i Portugal
  Portugal var länge det land vid sidan av Sverige utan ett högernationalistiskt parti. Partiet Chega har växt i rekordfart från 1,3 till 23 procent på sex år och kan mycket väl bli det största partiet i nästa val. Sedan finanskrisen 2008 präglas landet av en giftig mix mellan “golden visas”, korttidsuthyrning, turism, skatteflyktingar och ökad migration.
• “A misoginia que existia na dark web hoje está no TikTok”
  Den tyska journalisten Susanne Kaiser undersöker “manosfären” – ett nätverk av misogyna och högerextrema rörelser som utnyttjar manlighet som politiskt verktyg. Hon beskriver hur sådana idéer, som tidigare fanns på dark web, nu sprids öppet via TikTok och andra plattformar.
• Två repliker på min artikel i Arbetaren
  Tomas Josefsson och Sarah Philipson replikerar på min artikel “Vem ska göra revolution?” i Arbetaren. Josefssons artikel är en personlig reflektion kring klass och bildning medan Philipson gör en marxistisk analys av hur arbetarna kan ta makten över företagen där de producerar mervärde.
• Vem ska göra revolution?
  Var finns det revolutionära subjektet nu när den vita manliga arbetarklassen har svikit uppgiften och vänt sig till de högerpopulistiska partierna runtom i Europa och USA? Sveket har fått många att vända sig till nya grupper som förväntas besitta subversiva krafter. Men är det verkligen rätt väg att gå?
• The meaning of ‘genocide’
  Matthew Bolton skriver i K. om hur orden spelar allt viktigare roll i fördömandet av kriget i Gaza, och vad dessa ord implicerar i ett större perspektiv.
• Eva Illouz om känslopolitiken efter den 7 oktober som utmanar den israeliska demokratin
  Ett samtal med tidningen Respons och sociologen Eva Illouz. Förvisso ett år gammal, men ställer intressanta frågor om israelisk populism och antisemitismen som framträtt i universitetsmiljöer efter Hamas attack mot Israel, och vad det betyder för vänsterns framtid.
• Könskriget – tjugo år efteråt
  År 2005 sände Sveriges Television programmet “Könskriget” som i princip gick ut på att sänka professor Eva Lundgrens forskning och hela arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Rösterna kom från både höger och vänster och banade möjligen väg för Sverigedemokraternas uppsving. Om detta skriver professor Eva Lundgren och lektor Jenny Westerstrand.
• ”Kristersson får inte begrava ännu en adoptionsutredning”
  Ödets ironi vilar över utredningen om internationella adoptioner: samma Ulf Kristersson som en gång var ordförande för Adoptionscentrum ska nu som regeringschef ta ställning till verksamhetens oegentligheter. Frågan om jäv blir svår att bortse ifrån, skriver Tobias Hübinette, lärare och forskare vid Karlstads universitet.
• Eleições em Portugal – sucesso do Chega e derrota do Bloco de Esquerda
  Vilket är vänsterns eget ansvar för att dess sociala funktion har decimerats? Jo, de har förlorat sin förmåga att läsa av världen och svara på väljarnas behov, menar skribenten Paulo Mendes Pinto i tidningen Público. I stället ägnar de sig åt symbolpolitik.
• Drömmen om urtillståndet är en farlig fantasi
  Teorier om dekolonialitet brukas av högerextrema ideologer i deras fantasier om återvandring. En problematisk användning av en tillika problematisk teoribildning.
• Det går inte att effektivisera högskoleutbildningen mer
  Robin Ekelund, docent och lektor i historia vid Malmö universitet, skriver om omöjligheten att effektivisera undervisningen mer inom humaniora och samhällsvetenskap. Vi som arbetar i högskolesektorn vet att det redan är svårt att göra ett bra jobb, eller överhuvudtaget arbeta heltid, utifrån de resurser vi har. Det drabbar naturligtvis även studenterna.
• Kampen om antisemitismen
  Forskaren Rebecka Katz Thor skriver om samtidens kamper och svårigheten för såväl judar som palestinier att existera bortom repressionen från högerextrema krafter och dess användning av antisemitismen.
• Kallprat på UR Play
  Fint avsnitt med Liban från Hej Sverige på UR som ger sig ut på stan för att testa att prata varmt och kallt med okända människor.
• Eva Illouz on the Future of Isreal
  Som intellektuell befinner sig sociologen Eva Illouz i en korseld mellan försvar och kritik av Israel, mellan de universella värdena och gruppens försvar. Hur kan den intellektuelles perspektiv försvaras?
• Lula e as mulheres: “a esquerda não é necessariamente progressista”
  Trots att majoriteten av kvinnorna röstade på Lula da Silvas parti PT visar han om och om igen att han inte har koll på jämställdhetsfrågor, eller rentav beter sig sexistiskt.
• Lula e Trump têm muito em comum
  Även om den brasilianske presidenten Luiz Inácio Lula da Silva och president Donald Trump befinner sig långt ifrån varandra rent ideologiskt så delar de ett intresse för konspirationsteorier som framställer “eliten” som styr den traditionella politiken som fienden.
• Två texter om Trump och den akademiska friheten
  Akademin och den akademiska friheten i USA kapas med motorsågsliknande verktyg. Men är den svenska akademin redo att ta emot amerikanska dissidenter? Hur kan Sverige hjälpa amerikanska akademiker? Om detta skriver Lars Strannegård och Cas Mudde.
• Open Letter to Jeffrey Sachs
  Efter att ekonomiprofessor Jeffrey Sachs höll ett anförande i EU-parlamentet har många människor på den yttersta vänsterkanten tagit till sig budskapen om Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Läs ukrainska forskare öppna brev till Jeffrey Sachs.
• Mileis politik mördar kvinnor i Argentina
  Högermedier och marknadsekonomiska tankesmedjor i väst hyllar Argentinas anarkokapitalistiska president Javier Milei. Han har minskat inflationen, skapat ett budgetöverskott och fått förnyat förtroende hos Internationella valutafonden. Men vilka konsekvenser har den brutala motorsågspolitiken egentligen fått för argentinska befolkningen? Clara Lee Lundberg skriver om resultaten av Javier Mileis extrema politik i Argentina för kvinnor, transpersoner och pensionärer.
• Hemmafruar och högerextremism
  Ellinor Skagegård skriver om kopplingen mellan högerextremism och hemmafrutrenden, som kanske är mer tydlig än någon annanstans, då kvinnor i Sverige på olika uppmuntras till att arbeta genom bland annat särbeskattningen och barnomsorgen. Det vill säga, det handlar om andra saker än politiska incitament. Inte minst vita kvinnors förkroppsligande av nationen.
• Oscarsvinnaren Anora förhärligar prostitution
  Den amerikanska filmen Anora som vann Oscarspriset för bästa film, förenklar och fördunklar verkligheten bakom prostitutionen genom att upphöja den till ett ordinärt arbete och osynliggör samtidigt svarta och migrantkvinnors erfarenheter av trafficking, menar feministen och ordförande för Coalition Against Trafficking in Women (CATW), Taina Bien-Aimé.
• Putins hållhake på Trump
  Erik Åsard, professor emeritus i nordamerikastudier vid Uppsala universitet, skriver om Trumps förhållande till Putin, med tanke på den förres underdånighet gentemot den senare. Varför gör egentligen Trump som Putin vill? Handlar det enbart om två auktoritära ledares samhörighet eller finns det annat som ligger bakom?
• Lektion nr. 1 “Lyd inte i förväg”
  Några veckor in i Trumps andra mandatperiod kan det kännas som att vi redan lever i ett oåterkalleligt förändrat land. Allt jag vet är att det är möjligt att upprätthålla en känsla för fakta och värderingar – inte bara att inte lyda i förväg utan att inte lyda alls, skriver Masha Gessen i DN Kultur.
• “Broligarkernas” vision om manlig energi och evigt liv

  Sigal Samuel skriver i tidningen Vox om “broligarkerna” Musk, Bezos, och Zuckerberg, som trängs i Trumps sällskap, och deras idéer om den utvidgade maskuliniteten i form av erövringar i rymden, evigt liv, ackompanjerat av maskulin aggressiv energi.

• Demokraterna handfallna inför Trumps framfart
  Journalisten, författaren och USA-kännaren Karin Henriksson skriver essä i Dagens Arena om Trumps valseger och brutala korståg över statens institutioner.
• Surrogatmödraskap ersätter adoption
  När allt fler länder förbjuder internationell adoption vänder sig ofrivilligt barnlösa till surrogatindustrin runt om i världen, som växer lavinartat.
• Apartheidvurm i Elon Musks och Peter Thiels vithetsvisioner?
  Vilken betydelse har Elon Musks och Peter Thiels uppväxter i Sydafrika och deras intima förhållanden till apartheidsystemet för deras erfarenheter och perspektiv på vithet, och deras projekt för den framtida vitheten? Handlar deras vision om att etablera en “ny” global vithetsregim som binder samman vita i USA, Europa och Sydafrika?
• Vilka kommer på invigningen av USA:s 47:e president den 20 januari?
  Tillträdande president Trump har valt att tydliggöra sin politiska agenda inför de kommande åren genom sin oförtäckta gästlista. Här samsas diktatorer, högerextrema ledare och lojala föredettingar.
• Aleksandr Dugin i Indien: en ambassadör för antidemokrati
  Den indiska författaren och aktivisten Kavita Krishnan skriver om den ryske Traditionalisten och antidemokraten Aleksandr Dugins besök i Indien, och hoppas att det kan få upp ögonen för vilka utmaningar den demokratiska världen står inför.
• ”Svensk antirasism har gått vilse sedan 7 oktober-attacken”
  Forskarna Tobias Hübinette och Christer Mattsson skriver på DN Debatt om det gap som tydliggjorts inom akademin mellan den generella rasismforskningen och den om antisemitism sedan den 7 oktober. De som inte tar ställning i kriget får höra att de är “köpta” av ”sionisterna”.
• Palestinafrågan som egenintresse i akademin
  Hur har Israel/Palestina-frågan kommit att utspela sig inom akademin och i relation till den akademiska friheten? Den här texten analyserar hur personer på det akademiska fältet strider om värdet på det kulturella kapitalet och huruvida den kampen verkligen räddar människor undan det pågående förödande kriget i Gaza.
• När män stämmer upp i allsång
  Knappt hann sista delen av serien ”Det svenska styckmordet” på SVT sändas innan journalisterna stod på rad för att höja sina röster mot denna ”bisarra” ”häxbrygd” av ”justitiemord”, ”galenskap” och ”övergrepp” mot två ”oskyldiga män”, som fått sina ”liv krossade” genom en grym ”häxjakt”.
• Pseudo-antiimperialister och Folkmord
  Antropologen Gerald Roche vid Department of Politics, Media, and Philosophy, La Trobe University, analyserar hur talet om imperialism och folkmord riktas mot vissa imperier men inte andra. Medan USA och dess allierade kritiseras, är det tyst om Kina, Iran och Ryssland, argumenterar Roche.
• Sexuell korruption är ett uttryck för könade maktförhållanden
  Forskaren Silje Lundgren lyfter begreppet sexuell korruption och diskuterar varför vi behöver införa detta i vår vokabulär. Att tala om korruption i stället för övergrepp och utnyttjande gör att maktförhållandena identifieras tydligare och vad själva poängen med sådana “tjänster” och “relationer” är liksom vem som vinner på dem.
• Tobias Hübinette om kuppen i Sydkorea
  Forskaren Tobias Hübinette skriver i tidningen ETC om den sex timmar långa kuppen i Sydkorea och sätter den i en samtida politisk kontext.
• Hanna Olsson läser Döden är en man av Per Lindeberg
  Med anledning av Dan Josefssons nya dokumentärserie om efterspelet av mordet på Catrine da Costa som just nu visas på SVT återpublicerar jag Hanna Olssons, författare till Catrine och rättvisan, läsning av Per Lindebergs bok Döden är en man. Texten publicerades i tidskriften Politikens, kulturens och idéernas Arena i juni 2000.
• Trump och den moraliska eliten
  “Samhället störiga akademiska elit tänker gärna på sin livsföring som rättfärdig. När statusen hotas uppfattas det som en attack mot demokratin eller en seger för patriarkatet. Rebecka Kärde läser en skarp bok som kastar nytt ljus över fenomenet Donald Trump.”
• Israel+Palestina=Trump?
  En analys av Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2024 av den franska bloggen Aplutsoc, Arguments Pour la Lutte Sociale, publicerad på engelska på Left Renewal blog.
• SD och den omvända antirasismen
  Tobias Hübinette, Peter Wikström och Lisa Pelling skriver om idén om svenskfientlighet som de menar kan bli den nya antirasismen.
• Latinos och den expanderande (republikanska) vitheten i USA
  Stödet för republikanerna växer bland latinos i USA, trots Trumps rasistiska uttalanden med udden mot latinamerikanska grupper. Dels handlar det om en önskan om att ingå i den utvidgade vitheten som delvis går via republikanerna, dels handlar det om politiska trauman och det komplexa förhållandet till Kuba.
• Är Butler rädd för Butler?
  Historikern Sara Edenheim läser mottagandet av Judith Butlers senaste bok Who’s Afraid of Gender? som genomgående renderat unisona hyllningar. Men när Butler blev lättillgänglig och populär verkar Butler själv ha övergett sitt teoretiska och analytiska ramverk.
• Är USA redo för en kvinnlig president – ens på film?
  Filmkritikern Fredrik Sahlin reflekterar i DN Kultur över kvinnliga presidenter på film och funderar över vad skildringen av dem säger om (o)möjligheten för en kvinna att inta ämbetet i verkligheten.
• Michele Kang och damfotbollen
  Koreansk-amerikanska affärskvinnan Michele Kang har lyckats värva Kosovare Asslani och Sofia Jakobsson till London City Lionesses i engelska andraligan. Nu vill hon förändra damfotbollen i grunden.
• Sverige alltmer ojämlikt
  Sverige rasar i Oxfams globala jämlikhetsindex och sticker ut i förhållande till ojämlik fördelning av förmögenhet. Orsaken är naturligtvis skattesänkningar på kapital och uteblivna skattehöjningar på högre inkomster. Oxfams förslag om en skattehöjning på 2 procent för de med 50 miljoner och uppåt i förmögenhet skulle ge 158 miljarder kronor till statskassan.
• Tobias Hübinette om Nobelpriset till Han Kang
  Forskaren Tobias Hübinette skriver om Nobelprisets symboliska tyngd och dess betydelse som tecken i tiden.
• Historien om sociologen och dekoloniala teoretikern Boaventura de Sousa Santos
  Sammanlagt sju kvinnor har nu anklagat den världsberömde portugisiske sociologen Boaventura de Sousa Santos för sexuella övergrepp eller trakasserier. I dagarna har de Sousa Santos återvänt till sin forna arbetsplats Centro de Estudos Sociais (CES) vid Coimbras universitet. I samband med detta har återigen graffitin på byggnaden återupptagits.
• Chavismons historia i Venezuela
  Folket i Venezuela – El Pueblo – har stått bakom Hugo Chávez bolivarianska revolution sedan 1990-talet, men nu ser samma folk ut att ha valt en annan väg för landet, menar Thomas F. Purcell, docent i internationell politisk ekonomi vid King’s College London.
• Är judar vita?
  Sedan den 7 oktober har ett nytt intresse för vithetsstudier väckts, i huvudsak från människor som famlar efter en teoretisk ram för att förstå kriget i Mellan Östern och de konfliktlinjer som står emot varandra. I en sådan analys översätts vanligtvis judar till vita och araber till offer för orientalism.
• Vad säger det om vänstern när hjältarna är sexualförbrytare?
  Den frågan ställer jag på DN Kulturdebatt. Hur kan det komma sig att en rörelse som i allt väsentligt bekänner sig till feminismen och som står upp mot orättvisor och förtryck har överseende med de egna ledens sexuella övergrepp?
• Sveriges permanenta nyhetstorka är oseriös
  Medan Portugal har fem nationella nyhetskanaler som sänder dygnet runt, kan Sverige inte ens uppbringa dagliga nyhetssändningar under semestermånaderna. Det är dags att vi lyfter blicken utanför vår “angloamerikanska” världsbild och lär av andra länder i Europa:
• Ut med Sionisterna! Men vad betyder det?
  Daniel Randall och Ben Gidley skriver på Left Renewal Blog om slagordet “Sionister ut ur Finchley” och funderar på vad uttrycket betyder mot bakgrund av antisemitismens historia. Vilka rasistiska stereotyper reproduceras när anti-rasismen och anti-fascismen länkas samman med anti-sionism, och hur förhåller det sig till stödet för den palestinska saken?
• “Soft girl”-trenden – nu bland 7-14-åringar
  Opinionsföretaget Ungdomsbarometern har genomfört en undersökning bland personer som är födda 2010-17 – d v s 7-14-åringarna som kallas generation Alpha. Bland flickorna är det 14% som identifierar sig som ”soft girls”. Endast 3% av flickorna ser sig som feminister, vilket får ses som ett nederlag för den “inkluderande” feminismen.
• Kräver solidariteten med Palestina att Hamas sexuella våld förnekas?
  Varför har Hamas sexuella våld den 7 oktober blivit så omdiskuterat? Synen på våldtäkt kan inte vara beroende av ens hållning i Israel/Palestinafrågan, utan borde erkännas och fördömas av alla parter, skriver jag i Flamman.
• Muhammad Yunus, mikrolånen och kapitalismen
  Fredspristagaren och ekonomen Muhammad Yunus har blivit hemkallad till Bangladesh för att leda en interimsregering efter att premiärministern Sheikh Hasina har tvingats på flykt efter våldsamma protester.
• Vänstern delad om valet i Venezuela
  En diskussion om vem som gick segrande ur valet i Venezuela har uppstått inom och utanför den latinamerikanska vänstern när Nicholás Maduro utropades som vinnare framför motståndaren Edmundo González från oppositionsblocket. I programmet Democracy Now! ger juristen Nina Farnia och sociologen Edgardo Lander sin syn på valet.
• En återblick på det amerikanska valet 2016
  Hur kunde Donald Trump vinna presidentvalet i USA 2016? Vad väntar oss under de kommande valen i Europa? Den fråga ställde Tobias Hübinette och jag 2017, och svaret är åtminstone delvis fortsatt relevant.
• Benjamin Teitelbaum om den globala högerpopulismens likheter och skillnader
  Hur skiljer sig högerpopulismen i USA, Europa och Latinamerika och vad betyder denna utveckling för vänstern? En Español.
• Michael Moore stödjer Kamala Harris och gör sin analys av det stundande amerikanska valet
  Den amerikanska dokumentärfilmaren Michael Moore från Flint, Michigan, känner sig optimistisk inför valet i November.
• Synen på Israel splittrar vänstern i USA
  Historikern Arash Azizi skriver i The Atlantic om hur den ortodoxa – i betydelsen renläriga och rättrogna – synen på Israel har medfört att de Demokratiska Socialisterna inte längre stödjer kandidaten Alexandria Ocasio-Cortez då hon, i deras tycke, inte tagit tillräckligt avstånd från Israel.
• Min kritik av Hamas sexuella våld som antikolonial kamp finns nu publicerad på sex olika språk
  Left Renewal publicerar min text “Sexuellt våld kan inte vara antikolonial kamp” från tidningen Fempers den 9 mars 2024 på svenska, engelska, franska, spanska, portugisiska och turkiska.
• En analys av den inkluderande feminismen
  Alla pratar om inkluderande feminism, men vad är poängen med att inkludera allt och alla? Frågan är väl vad vi vill göra, snarare än vem som gör.
• Inlägg i rasdebatten som rasat i Flamman
  Tillsammans med Tobias Hübinette skriver jag ett inlägg om rasbegreppet i debatten som tog fart i tidningen Flamman under våren.
• Sionismen och Palestina, enligt Jo-Ann Mort
  Sionismen är nödvändig för att befria både det judiska och det palestinska folket, menar journalisten Jo-Ann Mort: “frihet uppnås endast när båda folken är fria.”
• När Karen görs ansvarig för rasismen
  Rasismen har fått ett kvinnligt ansikte. Hon kan heta Karen, Becky, den tysta vita kvinnan, den sköra vita kvinnan, den gråtande vita kvinnan, den vita patriarkala kvinnan, den vita feministen.
• Intersektionalitet – ett missförstått begrepp
  För mig är intersektionalitetsbegreppet ett av feminismens viktigaste verktyg. Intersektionalitet möjliggör analyser av hur sociala positioner, identiteter och maktdimensioner samspelar. Men det har också gett upphov till en del förenklade grepp.
• Det finns alltid ett skäl att hata Hillary
  När det gäller att peka ut ansvariga för kolonialism och orientalism blir världen plötsligt helt jämställd. För dessa gärningar är män och kvinnor lika skyldiga.
• Vad har drag och blackface gemensamt?
  Varför anses det radikalt med män i kvinnokläder när det är rasistiskt att vita klär ut sig till minoriteter? Båda handlar om strukturellt överordnade grupper – vita och män – som inför publik klär ut sig till underordnade – det vill säga svarta och kvinnor.
• Den våldsamma svenska jämställdheten
  Finns det ett samband mellan det faktum att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och det tilltagande manliga politiska våldet liksom våldet mot kvinnor och det eskalerande manliga våldet i form av skjutningar och sprängningar?
• Är det endast av godo att vi pratar engelska på universiteten?
  Allt fler kurser, program och möten hålls numera på engelska inom universitetsvärlden. Så även inom humaniora och samhällsvetenskap. Är denna utveckling endast av godo? Nej, det tycker inte jag.
• Vad hade den svenska covid-strategin med vithet att göra?
  Protesterna mot pandemins restriktioner kan kopplas till historiska och samtida idéer om vithet och individens frihet. Låt oss använda det perspektivet när vi analyserar skillnaderna mellan vita majoritetssvenskar och svenskar med utomeuropeisk bakgrund i förhållande till svår sjukdom, död och nu vaccinationsgrad.
• Vithet, antisemitism och intersektionalitet
  Begreppet intersektionalitet kritiseras ofta av debattörer som sällan eller aldrig ger en enda referens till dess upphov eller användning i dag. Därför vill jag dela med mig av den här stringenta diskussionen (och kritiken) av intersektionalitetsbegreppet i relation till vithet och antisemitism.